Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
ter ett visst välstånd (exempelvis i sydöstra
Frankrike), så beklaga de sig redan i de övriga delarna
av landet över svårigheter. De kunna icke längre
göra besparingar och det är svårt för dem att
utvidga sina egendomar, vilka ständigt sönderstycka»
till följd av delningar. Dessutom finna de icke
längre jordlotter att hyra till samma fördelaktiga
priser som förr; de få nu betala vansinnigt uppdrivna
arrendeavgifter för hyrandet av jord.
I besittning av små jordlotter kringströdda åt alla
kanter inom kommunen, kunna de icke läDgre göra
odlingen så vinstgivande att den kan svara mot de
utgifter som tynger odlaren. Säden ger icke
mycket, och boskapsodlingen ger dem blott en mager
avkastning.
Staten krossar dem med sina skatter och
kommunen sparar dem knappast mera: att hålla sig med
vagn, häst, tröskverk, gödning är omöjligt; de
många extra beskattningarna på några ören går upp
till kronor och skattelistan har blivit lika lång som
under det avlidna kungadömet. Bonden har åter
blivit statens dragoxe.
Ockrarna ruinera dem; växlarna föröda dem;
städernas fabrikanter plundra dem genom att låta
dem betala det minsta lilla värktyg med tre, fyra
gånger tillvärkningspriset. De inbilla sig fnnu vara
ägare av sin jord, men i själva värket äro de blott
brukare åt andra; det arbete de utföra tjänar blott
att göra ockrarna riknre, att föda ämbetsmännen, att
köpa fabrikanternas hustrur sidenklädningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
