Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
starka, de fattiga mot de rika, den arbetande klassen
mot den priviligierade klassen. Vi veta hur
regeringarna skiljt sig från denna uppgift: de ha förstått
den i en rakt motsatt mening. I trohet mot sin
upprinnelse har regeringen alltid uppträtt som de
privilegierades beskyddare emot dem som strävat att
befria sig från dessa. Den representativa regeringen
isynnerhet har, med folkets överseende, organiserat
försvaret för alla det industriella och kommersiella
borgerskapets privilegier å ena sidan mot adeln och
å andra sidan mot de exploaterade, — blygsam,
hövlig, väl uppfostrad mot de förra, rasande mot de
senare. Det är därför som även den minsta
arbetareskyddslag, hur obetydlig den än må vara, icke
kan avlockas parlamentet, utan genom upprorisk
agitation. Man behöver blott erinra sig vilken kamp
som måst föras, vilken agitation man måst igång
sätta för att avtvinga det engelska parlamentet, det
schweziska förbundsrådet, eller den franska
kammaren några ynkliga lagar om begränsning av
arbetstiden. Den första av detta slag, antagen i England,
fick man först framtvingat, när man började lägga
krutfjärdingen under maskinerna.
I de länder där adeln ännu icke blivit
detronise-rad av någon revolution råder det för övrigt ett
utmärkt gott förhållande mellan adeln och
borgerskapet. — »Du skall tillerkänna mig rätten att lagstifta
och jag skall låta sätta skyddsvakt kring ditt slott»,
— säger borgerskapet, och det håller denna vakt,
så länge det icke känner sig hotat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
