Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
tära myndigheten tog sig till uppgift, att förskafia
denna minoritet lydnad. I denna nya funktion
funno krigarna samtidigt ett nytt medel till
upprätthållandet av sin makt; de hade icke längre en
brutal makt till sin tjänst, — do voro lagens försvarare.
Men om lagen blott varit en samling föreskrifter
som endast voro fördelaktiga för de härskande, så
skulle den haft svårt att bli antagen, att göra sig
åtlydd. Därför blandade lagstiftarna, i en och samma
lag, in de båda riktningar av sedvänjor varom vi ta
lat; de grundsatser som representerade de principer
av moral och solidaritet som framvuxit ur livet i
gemensamhet, och de föreskrifter som skulle för
beständigt befästa olikheten. De sedvänjor som äro
absolut nödvändiga för själva samhällets existens,
blevo skickligt sammanblandade med de biuk som de
härskande hade påtrugat, och för dem alla begärde
man samma respekt av massan. — »Döda icke!»
sade lagen och skyndade sig att tillägga: »Betala
tionde till prästerna!» <Stjäl icke I« sade lagen och
tillade genast: »Av den som icke betalar sin skatt skall
armarna avhuggas.«
Sådan blev lagen och de.?s dubbla karaktär, som
den bibehållit ända hittills. Den framsprang ur de
härskandes önskan att göra de vanor orubbliga, som
de själva framtvungit till sin fördel. Dess karaktär
är en slags blandning av samhällsnyttiga sedvänjor,
— vanor som icke behövde någon lag för att bli
respekterade, — och andra vanor, som endast voro
till fördel för de härskande, men skadliga för massan
och blott efterlevdes av fruktan för straff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
