Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
skulle kunna komma i besittning av makten den dag
Alexander III krona blev dragen i smutsen. Men
de andra, — de kloka, som arbetade på att göra
sig ett namn medan revolutionärerna grävde ned sina
minor eller omkommo i Sibirien, de andra,
—intri-ganterna, storpratarna, advokaterna, litteratörerna,
som tid efter annan fälla en snart torkad tår på
hjältarnas grav och posera som folkets vänner, —
det är de, som skola komma och ta regeringens
lediga platser och ropa tillbaka! åt de »okända» som
ha förberett revolutionen.
Detta är oundvikligt, ödesbestämt och det kan
icke vara annorlunda. Ty det är icke de hemliga
sammanslutningarna, icke ens de revolutionära
organisationerna, som ge regeringarna nådestöten. Deras
funktion, deras historiska uppgift, är att bearbeta
folkandan för revolutionen. Och när sinnena äro
preparerade, kommer de yttre omständigheterna till
hjälp, och den sista stöten kommer, icke från de
väg-rödjande grupperna, men ifrån massan som stannat
utanför sammanslutningens förgreningar. Den 31
augusti förblev Paris stum inför Blanquis appell.
Fyra dagar senare förkunnade det regeringens fall;
men det var då icko blanquisterna, som tog initiativ
till rörelsen, det var folket, millionerna, som avBatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
