Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
stemännen allt för lata. Kort sagt, ingenting är i
ordning, alla beklaga sig. »Detta kan icke
fortsätta längre, det måste ta en ända med
förskräckelse!» sade man sig överallt.
Men ifrån detta fredliga resonnerande till revolten,
till resningen, ligger det en bel avgrund, densamma
avgrund som hos de allra flästa människor skiljer
resonnerandet från handlingen, tanken från viljan,
från behovet att handla. Hur har denna avgrund
blivit överskriden? Hur kom det sig, att dessa
människor, som ännu i går helt lugnt beklagade sig,
medan de rökte sin pipa, och som några minuter
senare ödmjukt hälsade på samma länsman och
gendarm, som de nyss talade illa om, — hur kom det
sig att samma män några dagar senare kunde gripa
sina liar och sina jämskodda käppar, och gå och
anfalla den adelsman på sitt slott, som ännu i går
var så fruktansvärd? Genom vilken förtrollning
förvandlades dessa män (som deras kvinnor med rätta
behandlade som fega stackare) till hjältar, som
marscherade under kulornas vissel och kanornas brak
till erövringen av sina rättigheter? Hur kunde dessa
ord, som uttalats så många gånger förut och
försvunno i luften som klockornas tomma klang, hur
blevo de omsatta till handling?
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
