Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
rare. Den ligger slutligen i de höga jordpriserna,
som blivit uppskruvade genom stora köp av de vika
vare sig till trafikändamål, till industrien eller till
förlustelse.
Låt oss undersöka den första av dessa faktorer,
som enligt vår mening är den mest verkande. För
att kunna hålla jämna steg med den agrikulturella
utvecklingen, för att kunna sälja till samma pris som
de, som driver jorden med kemiska produkter och
har tagit ångan i sin tjänst, måste bonden numera
ha ett visst kapital som tillåter honom att förbättra
sitt jordbruk till viss grad. Utan en viss
reservfond är inget jordbruk möjligt. Huset behöver
repareras, hästen börjar bli gammal, kon slutar upp
med att ge mjölk, vagnen börjar bli sliten; man
måste då reparera det, ersätta det med nytt. Man
måste dessutom öka kreatursstocken, skaffa sig en
del bättre arbetsmaskiner och förbättra jorden. För
den skull måste man kunna disponera några tusen
kronor, och det är dessa pängar som bonden aldrig
har tillgängliga. Vad gör han då? Han må väl
tillämpa systemet om «den ende arvtagaren», men
ban lyckas ändå icke att klara sina affärer. Han
slutar med att sända sin son till staden och föröka
det industriella proletariatet, medan han själv tar
hypotekslån, sätter sig i skuld och blir på nytt
livegen, — bankirens livegne, liksom ban fordom var
adelsmannens livegne.
Sådan är småbondens ställning numera. De som
ännu sjunga honom lovsånger äro ett halvt århund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
