Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Aral-sjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ar’gus, sv. oppositionstidning, 1820/36.
Argusögon, se Argos.
Argyll (-gajl’), skot. grefsk. 8,322
kv.km. 73,665 inv.
Argyll (~), 1) G. John Dougl.
Campb., hert. af, brit. statsm., f.
1823 Dumbartonshire, 47 pär,
liberal, 52 min. o. upprepade gngr
till 81, d. 00; flera polit. skrifter. —
Hans son 2) John Sutherland-Campbell,
förut markis af Lorne,
f. 1845 nuv. hert., är gemål
till d. brit. prinsess. Louise,
Viktorias 4:e dotter.
Argyropūlos, Joh., ny-grek. lit. hist.,
f. omkr. 1416 Konstantinopel, d.
Rom 86. Öfversatte Aristoteles.
āria, tonk., solosångstycke m.
instrumentackomp., själfst. l. del
af ett större verk.
Ariad’ne, i den grek. myt., Minos’
dotter, hjälpte Teseus ur
labyrinten, öfvergafs af honom på Naxos,
men togs till gemål af Dionysos
o. förlänades odödlighet.
Ariāna, g. geogr., östl. del. af forna
Persien.
ariāner, anhängare af den 325
bannlyste, därpå återkallade, 336
förgiftade Arius. Efter kort seger
öfver Athanasius splittrade sig a.;
de stränga under Aëtius lärde
sonens väsensolikhet (anomoier)
m. fadern, de mildare
väsenslikhet (homojusianer). Julianus
Apostata gynnade dem, äfven
Valens, men Teodosius undertr.
dem häftigt. Germanerna
förblefvo länge arianer, västgöterna
till 589, longobarderna till 700.
Arīca, st. i Peru vid Stilla h., 2,824
inv. Jordbäf. 1880 eröfr. af Chile.
Ariēl (hebr. »Guds lejon»), namn
i G. T. I den senare
demonologien en vattenande.
ārier, gemens, benämn, på folk af
indogermansk l. arisk stam, hkas
hemvist var Irans högland.
Aries, lat., vädur; stjärnbild i
Djurkretsen.
arimas’per, enögdt myt. folk af
skytisk stam.
Arimatīa, gr. geogr., stad i
Palestina.
Arīon, berömd sångare fr. Lesbos.
Uppf. dityramben, 600 f. K.
ariōso, tonk., i recitativ en liten
melodisk sats.
Arios’to, Lodov., it. epik., f. 1474
Reggio, d. 33 Ferrara. Skr.:
Romantiskt epos Orlando Furioso
(på sv. af Kullberg).
Ariovist’, svev. furste, drog 72 f.
K. till Gallien, slagen o.
hemdrifven af Cæsar 58.
Aristar’kos, 1) A. fr. Samos, gr.
astron., omkr. 270 f. K. — 2) A. fr.
Samotrake, gr. kritik, o. gram.,
omkr. 150 f. K. Förklaring o.
kritik of. Homeros; dog frivillig
hungersdöd.
Aristeides (-ej’-), lat. Aristdīes,
l) gr. statsm., anförare vid
Maraton, 483 bannlyst på
Temistokles’ föranstalt., 480 återkallad,
kämpade vid Plataiai i spets, för
athenarne, d. fattig 468. — 2) A.,
mål. Tebea, omkr. 350 f. K. —
3) Aelios, gr. retor. f. 117
Hadrianopolis, d. omkr. 189. Tal.
Aristipp’os, filos., stiftare af d.
kyrenaiska l. hedoniska skolan,
Sokrates’ lärj., ansåg d. ensk. sinnl.
njutn. för d. högsta goda, allt
öfvermått skadl.
Aristobūlos, jud. kon. fr. 69 f. K.,
63 fångad af Pompejus, undkom
56, snart åter fång., 49 skickad
af Caesar mot pompejanerna, d.
af gift.
Aristōfanes, berömd gr.
komediförf., f. omkr. 444 f. K., d. omkr.
387 Athen. Gisslade filosofien,
ss. hvars målsman Sokrates
hånas i Molnen; d. nyare
sorgespelet i Grodorna; kvinnocmancipat.
i Lysistrata o. Tesmoforiefesten.
11 lustspel i behåll. (Sv. af
Thomander, K. A. Hagberg, J. F.
Håhl m. fl.).
Aristogeiton (-ej’-), jämte
Harmodios mördare af tyrannen
Hipparkos i Athen (514 f. K.).
aristokratī, gr., »de bästes välde»,
statsrättsl. styrelseform, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
