Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hallingen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hansson, Ola, förf., f. 1860 Hönsinge,
känd gm sina essays och förträffliga romaner.
Hansteen, Christ., nor. astron. o.
fys., f. 1784, 14/61 prof. i
Kristiania, d. 73. Världsberömda
forskningar öfv. jordmagnetismen.
hantel, ty., gymnastikapparat,
bestående af två tunga järnkulor,
förenade med ett handtag.
Hants, se Hampshire.
Haparanda, st. i Norrb. l. vid
Torneå älf o. Bottn. viken. 1,336 inv.
(08). Stadsprivil. 1842.
Harald, nor. kgr, 1) H. Hårfager,
son af Halfdan Svarte, f. 850, kon.
860/930, underkufv. hela landet,
tillsatte en jarl i hvarje fylke,
delade riket mel. sina många söner
930, d. 933. — 2) H. Gråfäll,
son af Erik Blodyx, kon. 960,
dräpt 965. — 3) H. Hårdråde,
son af Sigurd Syr, stred i
Palestina o. på Sicil. mot arab., kon.
1046, våldsam, gjorde ett tåg till
Engld mot H. Godwinsson,
stupade där vid Stanfordbridge 1066.
— 4) H. Gille, utgaf sig för
Magn. Barfots son, kon. 1130,
mörd. 1136.
Harald, dan. furstar, 1) H.
Blåtand, Gorms son, reg. 930/86. —
2) H. Hein, Sven Estridssons son,
reg. 1076/80. — 3) H. Kesja, Erik
Ejegods son, riksförest. und. faderns
pilgrimsfärd 1103/04, halshuggen 35.
Harald (Harold), eng. kgr, 1) H.
Harfot, son af Knut d. st., kon.
1035/40. — 2) H. Godwinsson,
1052 jarl i Wessex, kon. 66,
segrade s. å. vid Stanfordbridge
öfv. H. Hårdråde, men stupade
s. å. vid Hastings ss. den siste
angelsachsiske kon. mot Vilhelm
Eröfraren.
Harald Hildetand, dan. sagokon.,
Ivar Vidfamnes dotterson,
utbredde sin makt öfver norden, stupade
vid Bråvalla mot sin brorson Sigurd Ring.
harang’, fr., högtidl. tal, is. tråkigt
sådant, -ēra, högtidligt tilltala.
Harburg, st. i Hannover vid Elbe.
55,676 inv.
harcelēra, fr., reta, bry.
Hardangerfjord, fjord i Söndre
Bergenhus amt i Norge.
Hardeknut, 2 kgr i Danm., 1) H.,
kon. i 9:e årh., Gorm d. gamles
far. — 2) H., Knut den stores son,
1035 kon. i Danm., 40 kon. i Engld,
d. 42.
Hardenberg, 1) Karl Aug., furste,
preuss. statsm., f. 1750, 17 presid.
i statsrådet, ifrade för reformer,
d. 22 Genua. — 2) Fried. Geo.
v., ty. skald, pseud. Novalis, f.
1772, d. 01. Skr.: Heinr. v.
Ofterdingen m. m.
hardiesse (ardjäss’), fr., djärfhet.
hārem, arab., hos mohammed. den
afsöndrade fruntimmersvåningen,
endast tillgänglig för mannen.
haren, Lepus L., Leporidæ, af
gnagarnas ordn. Vanliga k., L.
timidus L., 68 cm. l., i n. o. mel.
Europa. Skinnet t. pälsverk,
köttet välsmakande.
Harg, järnbruk i Sthms l.
haricot (arikå), fr., bot., sabelböna;
h. de mouton, ragu på hammel
med potatis o. rofvor; h:s verts
(-vär), turska bönor.
Harīri, Abu Moh. Kasim Ibn Ali
el, arab. skald, f. 1054 Basra, d.
där 22. Skr. 50 »makamer» l. noveller.
har’lekin, se arlekin.
Harlem, se Haarlem.
Harless, Gottl. Chr. Ad., ty. teol.,
f. 1806 Nürnberg, d. 79. Skr.:
Christl. Ethik m. m.
harmattān, het vind på Afrikas v. kust.
Harmōdios, se Aristogeiton.
harmon|ī, gr., öfverensstämmelse,
samklang, -iēra, öfverensstämma,
passa tillsammans, -isk,
öfverensstämmande, välljudande.
harmōnika, musikinstrum., hvari
toner framkallas ur stämda
glasklockor l. järnstift.
harmōnium, ett slags liten orgel
m. klaviatur o. fritt svängande tungor.
Harms, 1) Klaus, ty. teol., f. 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
