Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kamfer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapriciös (-schös), fr., nyckfull.
kaprifōlium, se Lonicera.
kapriōl, it., luftsprång.
kaprīs, fr., nyck, infall.
kāpris, se Capparis.
kapsel, lat., hölje; frögömme.
kapsōn, ty., ett slags nosgrimma.
Kapstaden, eng. Cape Town, st.
i Kaplandet (se d. o.) vid
Taffelberget o. T.-viken, 212,000 inv.
Kastell, parlamentsbyggn. eng. o.
rom.-kat. bisk., museum, bot.
trädg., magnet. observat. Liflig
handel.
kaptēn, fr., eg. hufvudman;
officersgrad närmast majors;
fartygsbefälhafvare.
Kapten Gull’iver, pseud. för
P. E. Bergstrand.
Kapten Puff, sv. veckotidning, utg.
i Sthm af C. H. Rydberg 1856/65 o. 72/74.
kapucīner, gren af franciskanorden,
stiftad 1528. Kända s. burleska
folkpredikanter o. skickliga tiggare.
kapudan-pascha, turk. storamiral.
kapūn, ty., kastrerad tupp.
kapuschong’, fr., regnhufva.
kaputt’, fr., tillintetgjord.
Kap Verde l. Gröna udden,
Afrikas västligaste punkt. I närh.
Kap. Verdeöarna l. Gröna
uddens öar, port. ögrupp, 3,851
kv.km. Hst. Santiago.
karabinjär, fr., kr., med karbin
beväpnad ryttare.
Kara Dag, berg i Tessalien.
Karadschitsch, Vuk Stef., den
nyserb. litteraturens grundl., f. 1787,
d. 64 Wien. Skr. serb. folkvisor,
sagor m. m.
Karageorgevitsch, se Alexander 9.
karaīber, se kariber.
Karakorûm, berg i Hög-Asien mel.
Kuenlun o. Himalaja. Högsta
topp: Dapsang, 8,619 m. h.
karakt|är, gr., eg. prägel; titel, stånd;
kännetecken; d. konstanta viljans
själfförvärfvade egendomligheter,
s. ledas af grundsatser. -erisera,
känneteckna, skildra. -eristīk,
kännetecknande skildring.
-eris’tisk, betecknande.
karambol|ēra, bilj., med en boll
träffa andra bollar. -age, se
carambolage.
karamell’, sp., brändt socker; brunt,
bittert ämne, s. bildas, när socker
starkt upphettas, användes till
färgn. af konjak o. s. v.
Karamzin’, Nikolaj. ry. hist. förf.,
f. 1765, d. 26. Skr. ryska rikets hist. m. m.
karantän, (quarantine af quarant,
fyrtio), fr., åtgärd t. skydd mot
smittsam sjukdoms insläppande,
is. mot kolera.
karāt (om ordets härledn. se
Erythrina), arab., beteckn. för gulds
finhet, i det guld tänkes deladt i
24 karat. 18 karats guld inneh.
sål. 18/24 rent guld o. 6/24
främmande ämnen; äfven juvelvikt.
karavān, pers., i Orienten hvarje
samling resande, s. med sina på
hästar o. kameler lastade varor
färdas genom trakter, där inga
banade vägar finnas.
karavanseraj’, pers., karavanhärbärge.
karbās, ry., ris af hopflätade
läderremmar.
karbīn, fr., kort eldhandvapen.
karbolinēum, af kreosot o. tjära
bestående impregneringsvätska för trä.
karbōlsyra, se fenol.
karbonāt, kem., kolsyradt salt.
karbun’kel, lat. 1) Namn på hög
röd rubin. 2) Brandböld,
gangrös hudåkomma, is. i nacken,
uppkommer i följd af infektion, gm
mjältbrandsgiftet (mjältbrandsbacillen),
men äfven gm infektion med andra
bakteriearter. Mjältbrandskarbunkeln
är farligast, ofta dödlig.
karburering, användn. af naftalin,
bensin, petroleum, eter etc. till
förstärkn. af lysgasens styrka.
kardbenedikt, Centaurea benedicta
L., Compositæ, i M. Asien o. s.
Europa, officinell.
kardborrar, de taggiga
blomhufvudena af Dipsacus fullonum,
anv. till uppkardn. af kläde.
kardemumma, frukt af Elettaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
