Ammoniumföreningar — 11 — Anemometer Ammoniumföreningar. De viktigaste äro 1) ammoniumhydroxid, H4NOH, som ej finnes i fri form utan endast i vattenlösning av H3N; 2) ammoniumklorid (sal-miak), H4NCI, som användes till salmiakelement och vid lödning; 3) ammoniumsulfat, (EUN^SCh, en biprodukt från gasverken, användes bl. a. som gödningsämne; 4) ammoniumnitrat, H4NNO3, er-hålles som biprodukt vid den ha-berska metoden för kväveframställning, beståndsdel i en del sprängämnen. Amorf, icke-kristallinisk, fast, homogen (såsom lack, glas etc.). Amortering, vid lånetransaktioner den kapitalavbetalning, som utom ränta erlägges terminsvis. Ampere (A), enhet för elströmstyrka. 1) Den tekniska eller internationella amperen: 1A är styrkan hos en ström, som ur en silversaltlösning på 1 s. avskiljer 1,118 mg silver. 2) Den elektromagnetiska amperen : 1 A är V10 av styrkan hos en ström, som genomlöper en cirkulär ledare med 1 cm :s radie och därvid påverkar en magnetisk enhetspol i medelpunkten med kraften 2 n dyn. Se f. ö. Måttsystem. Amperemeter, mätare av strömstyrka, konstruerad som mjukjärns-, vridspole-, varmtråds- eller elek-trodynamiskt instrument; se dessa ord. Amperesekund, se Coulomb. Amperes simregel. Se simregeln. Amperetimme (Ah), 3600 coulomb, enhet för elektricitetsmängd, enhet för kapacitet hos ett batteri, erhållen av t. ex. en ström av 1 amperes styrka under 1 timme. Amperevarvtalet för en strömspole är produkten av strömstyrkan i A och antalet lindningsvarv. Amplitud, avståndet mellan nolläget och ena vändpunkten i en sväng-ningsrörelse. Bredden av en svängningsbuk är 2 amplituder. I matem. sammanhang förekommer A. som beteckning för vinkeln mellan radius vector och ut-gångsriktningen vid polära ko-ordinater (även termen argument användes som beteckning för denna vinkel). Amylalkohol, 8 olika alkoholer av formeln C5H11OH. En blandning av dem ingår i finkelolja. An, atomtecken för aktinon, en radioaktiv ädelgas i aktinium-serien, 2J2An. Analogi, matem., likhet mellan två förhållanden (a'.b = c:d). Analys, matem., den del av matematiken, som behandlar algebraiska ekvationers teori, grupp- och formteori, determinanter, kedjebråk; den högre analysen omfattar även differential- och integralkalkyl, differentialekvationer m. m.; kem., sönderdelning. Kvalitativ analys avser att identifiera grundämnena i en kemisk förening eller ingredienserna i en blandning, kvantitativ analys avser viktsproportionerna. Analysator (optik), den glasskiva eller kristall i en polarisationsap-parat, med vilken ljusets polari-sering påvisas. »Analysis situs», lägesanalys, topo-logi. Analytisk geometri, metod att behandla geometriska satser och uppgifter algebraiskt (Cartesius 1637). Anastigmatisk, icke astigmatisk. Anemometer, vindmätare, instrument för mätning av vindhastighet, vanligen ett vågrätt roterande stålkors med halvklotformiga skålar på armarna. Vindens tryck blir större på en konkav än på en konvex yta, varför korset drivs runt. Ett räkneverk registrerar hastigheten.