Atmosfärisk refraktion — 15 — Atomvolym Atmosfärisk refraktion. På grund av jordatmosfärens tilltagande täthet brytas utifrån komnjande ljusstrålar alltmer mot jordytan, varför stjärnorna synas stå högre på himlen än de verkligen göra. Vid horisonten utgör den skenbara förskjutningen omkr. 0,5°. Atom, ett grundämnes minsta del, som behåller grundämnets karakteristiska kännetecken. Byggnad. Atomen består av en positivt laddad kärna, kring vilken elektroner rotera i stationära banor. Då deras omloppstid är oerhört kort, kunna de liknas vid ett antal hårda skal kring en ytterst liten centralkropp. Atomens diameter är 1—5 Å (alltså några hundramil-liondels cm) och dess volym ut-göres till mer än 99,99 % av tomrum. Kärnan är uppbyggd av positiva partiklar, protoner, och oladdade partiklar, neutroner. Antalet protoner = kärnladdningen = numret i periodiska systemet. Antalet neutroner = atomvikten — atomnumret. Kärnans diameter ca 10”8 av atomens. Elektronhöljet består av lika många elektroner som kärnan har protoner. Elektronerna löpa i cirkulära eller elliptiska banor, begränsade till antalet. I varje bana eller »skal» är dessutom antalet elektronplatser givna på följande sätt: Innersta banan eller skalet, K 2 elektroner 2 :a banan, L 8 » 3 :e » , M 18 » 4 :e » , N 32 » 5 :e » , O 18 » 6:e » , P 8 » 7 :e » , Q ofullständigt besatt Det yttersta elektronskalet innehåller aldrig mer än 8 elektroner. Ljus uppstår på följande sätt. Atomens elektroner löpa i banor, vilkas avstånd till kärnan ha bestämda värden. Mellan banorna kunna elektroner icke uppehålla sig, men övergång från en bana till en annan är möjlig. Vid övergång från en yttre till en inre elektronbana frigöres ett energikvantum i form av strålning. Frekvensen är direkt proportionell mot energibeloppet, som är E = h ■ v, där h är Plancks konstant och v — den utsända strålens svängningstal. Eftersom elektronbanorna äro begränsade till antalet och deras medelavstånd till kärnan beroende av dennas laddning, kan en given atom utsända ljus endast av ett antal bestämda våglängder, olika för olika ämnen. I atomens normaltillstånd löpa elektronerna så nära kärnan som möjligt, dvs. lämna inga inre elektronplatser obesatta. Varje element har sitt specifika spektrum. Ju större energinivåskillnad mellan banorna vid elektronövergång, dess kortare våglängd hos det emitterade ljuset. Elektronsprång till de innersta banorna ge röntgenspektra. Atomkanon, se Cyklotron. Atomkärna, se Atom. Atommodell, Rutherford-Bohrs: atomkärnan omkretsas av ett antal elektroner, så många som atomnumret anger. Atomnummer, ett grundämnes ord-ningsnummer i periodiska systemet. Atomspektrum, se Linjespektrum. Atomtecken, symbol för ett grundämne, H, P, Co etc. Se förteckning i bokstavsordning, frampär-mens insida. Atomvikt, rel. mått på atoms vikt, varvid som jämförelsemassa tas sextondedelen av syreatomens. Atomvolym, ett grundämnes atomvikt, delad med ämnets täthet i fast tillstånd.