Kohesion — 75 - Kolväten Kohesion, den sammanhållande kraften mellan molekylerna inom en kropp. Aggregationstillståndet är beroende av kohesionens storlek. Kokain, alkaloid, tidigare ofta använd för lokalbedövning; bruttoformel C17H21NO4. Kokpunkt, den temperatur, vid vilken en vätska kokar (hastigt övergår i gasform; motsvarande mättade ångtryck överensstämmer med yttre trycket). Kokpunkten ändras med trycket. Högre tryck — högre kokpunkt; lägre tryck — lägre kokpunkt. Kokpunktsförhöjning. För denna gälla motsvarande lagar som för fryspunktsnedsättning; se detta ord. Koksalt, natrimnklorid, NaCl. Kol, metalloid, atomtecken C, atomnummer 6, atomvikt 12,010. Exempel på kolföreningar: koldioxid, CO2; koloxid, CO; kolsvavla, CS2; karbonat, karbider, alla organiska föreningar. Koldisulfid = kolsvavla, CS2; starkt ljusbrytande färglös vätska, löser bl. a. fett, gummi, harts. Kolesterin, ett i djurkroppen förekommande heterocykliskt ämne, som är modersubstans till gall-syror, könshormoner och vitamin D; bruttoformel C27H45OH. Kolhydrat, enkla sockerarter och ämnen som genom hydrolys kunna omvandlas till sådana; hit höra sockerarter, gummiarter, stärkelse, cellulosa. Kollagen, äggviteämne tillhörande albuminoiderna; ingår i bindväv och bensubstans. Omvandlas vid kokning med vatten till lim. Kollektivlins, 1) samlingslins; 2) den från ögat vända linsen i ett sammansatt okular. Kollektor, elektrisk strömsamlare, (detsamma som kommutator, strömvändare), en i lameller delad ring på en elektrisk genera tors (motors) axel, till vilken lindningarna gå. Mot kollektorn ligga två släpkontakter, borstar-na, vilka upptaga den inducerade strömmen resp, tillföra ström. Kollimator, anordning, varigenom ljuset från en ljuskälla, oftast en belyst spalt, av en lins eller ett linssystem brytes till parallellitet. Kollodium, lösning i alkohol och eter av cellulosamono- och dini-trat. Användes bl. a. vid sårbehandling. Kolloid-dispersa system, detsamma som Soler (se d. o.) = lösningar av kolloider i vatten eller andra lösningsmedel. Kolloider, ämnen som i lösning bilda partiklar med en genomskärning av 10'5—10"7 cm. Emulsioner och suspensioner äro kolloida lösningar ; jfr Äkta lösning. Kolofonium, ett harts, som fås som återstod vid destillation av terpentin ; användes bl. a. som beståndsdel i fernissor. Koloxid, kolmonoxid, CO; luktlös, ytterst giftig gas, som uppstår vid ofullständig förbränning. Kolsvavla, koldisulfid, CS2; starkt ljusbrytande färglös vätska; löser bl. a. fett, gummi, harts. Kolsyra, 1) syran H2CO3; 2) koldioxid, CO2. Koltetraklorid, tetraklormetan, färglös vätska med eterisk lukt; framställes ur kolsvavla och klor; användes som lösningsmedel och som eldsläckningsvätska; avger giftiga och bedövande ångor; bildar i värme lätt fosgen (se d. o.). Kolv. Kem., sfäriskt glaskärl med hals. Mek., i cylindern rörlig »kanna». Kolväten, organiska ämnen som bestå uteslutande av kol och väte. De viktigaste kolvätena äro metanseriens, bensolseriens och ter-penerna.