Potentialfall — 135 — Prisma ä vision directe för att föra en (laddnings-, magnetpol-, mass-) enhet från ett visst utgångsläge (vanligen oändligheten) till P. Ex.: Elektriska potentialen hos en konduktor i jämförelse med jordens, som är noll, beror dels på laddningens storlek, dels på konduktorns storlek (kapacitet). Om två kroppar med olika el-potential förbindas, går elektrisk ström från den högre potentialen till den lägre. Positiv potential är högre än negativ. Potentialfall, potentialskillnaden mellan två punkter. Potentiometer, elektrisk spännings-delare. Pottaska, K2CO3 (kaliumkarbonat) ; användes för framställning av glas och för beredning av kalium-hydrat för tillverkning av såpa. Pr, praseodyms atomtecken. Praseodym, sällsynt jordmetall; atomtecken Pr, atomnummer 59, atomvikt 140,92. Primfaktor, varje primtal, varmed ett givet tal är jämnt delbart. Primtal, varje helt tal, som är delbart endast med 1 och sig självt. Relativa primtal ha inga andra faktorer gemensamma än 1. Primtalens antal är oändligt. Primär alkohol är en sådan, där OH-gruppen är bunden vid en —CH2-grupp. Primär, sekundär, tertiär kolatom. I en kolvätekedja äro kolatomerna bundna vid en, två eller tre andra. 11, ex. CH3 ■ CH2 • CH(CH3) • CH3, isopentan, äro de två första kolatomerna från höger primära, den tredje tertiär, den fjärde sekundär och den femte primär. Primära föreningar, sådana kolvätederivat i vilka substituenten är bunden vid en primär kolatom; se föreg. (I fråga om aminer innebär primär gruppen ■ NH2, sekundär :NH och tertiär ; N.) Primärspole i en transformator eller induktionsapparat är den spole som pålägges en given spänning, under det att sekundärspolen är den i vilken spänning induceras. Primärström, 1) den ström från ett batteri eller generator, som i en annan ledning ger upphov till in-duktionsström (sekundärström) ; 2) den ström som man leder genom en elektrolyt i motsats till polarisationsströmmen (sekundärströmmen). Principalfokus, brännpunkt, den punkt på huvudaxeln till en lins eller spegel, i vilken inkommande parallella centralstrålaf råkas efter brytningen resp, reflexionen. För en sfärisk spegel ligger principalfokus mitt emellan sfärens medelpunkt och spegeln. Principalnormal till en rymdkurva : skärningen mellan oskulerande planet (se d. o.) och ett mot tangenten (i ifrågavarande punkt) vinkelrätt plan. Prisma, 1. geom., kropp som begränsas av två kongruenta mång-sidingar (baser), vilkas motsvarande sidor äro parallella, samt av lika många parallellogrammer som varje bas har sidor. Rakt är prismat, om sidoytorna äro vin-kelräta mot baserna. I så fall äro sidoytorna rektanglar. Regelbundet är prismat, om det är rakt och baserna äro regelbundna. — 2. fys., genomskinlig kropp med bl. a. två icke parallella plana si-doytor, genom vilka man låter ljus passera. Strålarna brytas från den kant, som sidoytorna bilda med varandra, prismats brytande kant. Se Akromatisk och Minimideviation. Prisma ä vision directe, prisma för direkt seende (»rätsiktigt»), kombinerat prisma, som sprider färgerna utan att bryta strålen av medelvåglängd.