Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all den präktiga målarattiraljen i ateliern och
gick nedstämd in i kabinettet. Det var ett stort,
högt rum, försedt med prydnader och
bekvämligheter af alla slag.
Nechljudof hittade genast i den för dylikt
afsedda skrifbordslådan kallelsebrefvet, som
upplyste honom om, att han måste vara i rätten
klockan elfva, och satte sig att med några
rader tacka furstinnan för inbjudningen och säga,
att han skulle försöka komma till middagen. Men
då han skrifvit biljetten, ref han sönder den, —
den var alltför förtrolig; han skref en annan, —
den blef åter nästan förolämpande kylig. Han
ref sönder den också och tryckte på en knapp i
väggen. I dörren visade sig en äldre, dystert
blickande lakej med slätrakad haka och
polisonger, samt klädd i ett grått kalikåförkläde.
»Var snäll och skicka efter en droska.»
»Ja, ers nåd.»
»Och säg till — det är någon här, som väntar
på svar från Kortschagins — att jag tackar och
skall försöka komma.»
»Ja, ers nåd.»
»Det är icke artigt, men jag kan icke skrifva.
I alla fall träffar jag ju henne i dag,» tänkte
Nechljudof och gick in för att kläda sig.
Då han kom ut på trappan, stod hans vanliga
droska med gummiringar på hjulen redan där och
väntade på honom.
»I går afton hade herrn nyss gått ifrån furst
Kortschagins,» sade kusken, i det han vände på
den kraftiga, solbrända halsen, som stack upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
