Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den höga barmen, som aftecknade sig under
fångrocken. Till och med gendarmen, som hon,
utan att slå ned ögonen gick tätt förbi, stirrade
på henne, ända tills hon satt sig, då han plötsligt,
liksom skuldmedveten, vände sig bort, rätade på
sig och spände ögonen i fönstret midt emot.
Presidenten väntade, tills de anklagade
intagit sina platser, och vände sig därpå till
sekreteraren.
Den vanliga proceduren tog sin början, —
jurymännen räknades upp; de, som icke infunnit
sig, fingo sig ådömda böter, och juryn
fullständigades med suppleanterna. Sedan rullade
presidenten ihop sedlar, som han lade ner i en
glasvas, och efter att ha vikit upp sina broderade
ärmar, började han taga upp sedlarna en i sänder,
rulla upp dem och läsa dem. Så vek han ner
ärmarna igen och uppmanade prästen att låta
jurymännen gå eden.
Prästen, en gammal man med pussigt
gulblekt ansikte, klädd i en kanelbrun kåpa med
ett guldkors på bröstet och en liten ordensstjärna
på ena sidan, vankade långsamt på sina svullna
fötter fram till bönstolen, som stod under
helgonskåpet.
Jurymännen reste sig och trängdes om
hvarandra, för att komma fram till bönstolen.
»Stigen på, mina herrar,» sade prästen, i det
han drog fram korset på bröstet och väntade, tills
de allesammans kommit närmare.
När de alla voro uppställda på trappstegen
till upphöjningen, lade prästen det grå hufvudet
på sned, så att det nästan snuddade vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
