Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända in i salen. Ordföranden förklarade för
presidenten, hvem som blifvit vald, och trampande
hvarandra på tårna i brådskan, intogo
jurymännen åter sina platser.
Allt detta försiggick med en regelmässighet,
följdriktighet och viss högtidlighet, som tydligen
beredde de medverkande ett nöje, därigenom att
det hos dem stärkte medvetandet af, att de
fullgjorde en allvarlig och viktig medborgerlig plikt.
Denna känsla erfor också Nechljudof.
Så fort juryn satt sig igen, höll presidenten
ett tal till dem om deras rättigheter, skyldigheter
och ansvar. Medan han talade, bytte han
oupphörligt om ställning, — än stödde han sig på
vänstra armbågen, än på den högra, än lutade
han sig mot sidokarmarna på stolen, än mot
ryggstödet, än glättade han ut kanterna på
pappersarken, strök öfver dem med pappersknifven eller
fingrade på blyertspennan.
Jurymännens rättigheter bestodo, enligt hans
ord, däri att de kunde förhöra de anklagade
genom presidenten, få papper och blyertspenna
och bese de materiella bevisen. Deras
skyldigheter voro att icke döma falskt, utan sannfärdigt
och rättvist, och deras ansvar bestod däri, att om
de icke iakttogo tystnad rörande öfverläggningarna
gentemot utanför stående, ådrogo de sig straff.
Alla hörde på med vördnadsfull
uppmärksamhet. Köpmannen, som spred en stark lukt af
brännvin omkring sig och med möda undertryckte
en bullersam uppstötning, nickade gillande för
hvarje sats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
