Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då vägarna voro som mest uppblötta, under ett
hällande regn, genomvåt och stelfrusen, men käck
och upplifvad, så som han alltid kände sig vid
denna tid. »Jag undrar, om hon är kvar hos dem?»
tänkte han, då han körde in på den välbekanta
gammaldags gården, omgifven af en låg tegelmur
och full af all den snö, som ramlat från taken.
Han väntade, att hon skulle komma utspringande
vid ljudet af hans bjällror, men på kökstrappan
visade sig endast två barfota, uppskörtade gummor
med ämbar, som tydligen höllo på att skura. Icke
heller på stora trappan syntes hon till; endast
betjänten Tichon kom ut, klädd i förkläde, troligen
också sysselsatt med rengöring. I förstugan kom
Sofja Ivanovna i sidenklädning och mössa emot
honom.
»Det var rart af dig, att du kom!» sade Sofja
Ivanovna och kysste honom. »Maschenka mår icke
riktigt bra, hon blef så trött i kyrkan. Vi ha
varit till nattvarden.»
»Lycka till, tant Sonja,» sade Nechljudof, i
det han kysste hennes hand; »förlåt, jag har
alldeles blött ner er.»
»Gå in i ditt rum. Du är ju genomvåt. Och
mustascher har du redan... Katjuscha! Katjuscha!
Laga att han genast får kaffe.»
»På ögonblicket!» svarade den välbekanta,
behagliga rösten bortifrån korridoren, och Nechljudof
kände en sprittning af glädje i hjärtat. »Dit in!»
Det var för honom, som om solen lyst fram ur
molnen, och han begaf sig gladt med Tichon in
i sitt forna rum för att kläda om sig.
Han ville fråga Tichon om Katjuscha, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
