Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
109
denne också var en människa och längtade att
få röka och äta middag och skulle ha förbarmande
med dem. Men prokuratorn hyste hvarken
förbarmande med dem eller med sig själf. Då ordet
öfverlämnades åt honom, reste han sig långsamt,
så att hans behagfulla figur framträdde till sin
fulla fördel, stödde båda händerna mot katedern,
böjde lätt hufvudet och såg sig omkring i sälen,
hvarvid han undvek de anklagades blick:
»Det mål, som nu förelägges eder, mina herrar
jurymän,» började han sitt under uppläsandet af
protokollet och handlingarna förberedda tal, »är,
om jag så får uttrycka mig, en karakteristisk
förbrytelse.»
Enligt prokuratorns egen åsikt skulle hans
tal ha en stor social betydelse, likt de berömda
tal, som hållits af därigenom ryktbara advokater.
Visserligen bestodo åhörarna endast af tre kvinnor,
en sömmerska, en koksa och en syster till Simon,
samt en kusk, men det betydde ingenting. Äfven
ofvannämnda ryktbarheter hade börjat på samma
sätt. Hans metod bestod i att alltid stå på höjden
af situationen, det vill säga att pejla djupet af
brottets psykologiska betydelse och blotta
samhällets kräftsår.
»I sen framför er, mina herrar jurymän, en, om
jag så får uttrycka mig, för sekelslutet
karakteristisk förbrytelse, som bär de så att säga specifika
dragen af den upplösningsprocess, för hvilken i
våra dagar duka under de samhällselement, som
stå under de så att säga särskildt brännande
strålarna af denna process ...»
Allmänna åklagaren talade mycket länge, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
