Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOY.
bredvid, troligen någon domares arbetsrum. De
satte sig vid bordet.
»Nå, hvad är det?»
»Först och främst vill jag be er,» sade
Nechljudof, »att ingen får veta, att jag tar någon del
i denna sak.»
»Nå, det förstås af sig själft Alltså...?»
»Jag var nyss juryman, och vi dömde en
kvinna till straffarbete, fast hon var oskyldig.
Det plågar mig.»
Helt oväntadt för sig själf, rodnade Nechljudof
och trasslade in sig. Fanarin kastade en skarp
blick på honom, och slog därpå ned ögonen igen
med lyssnande min.
»Nå?» sade han endast.
»Vi ha dömt en oskyldig, och jag skulle vilja
ha domen kasserad och vädja till högsta instans.»
»Till senaten,» rättade Fanarin.
»Därför ber jag er nu åtaga er saken.»
Nechljudof ville ha det svåraste undangjordt
så fort som möjligt och fortfor därför med
detsamma:
»Ersättningen och all# utgifter i saken åtar
jag mig, hvilka de än må vara,» sade han och
rodnade.
»Nå, vi skola nog göra upp villkoren,» svarade
advokaten med ett nedlåtande leende öfver hans
oerfarenhet. »Hur står saken?»
Nechljudof berättade alltsammans.
»Godt, i morgon skall jag taga och titta
igenom målet. Och i öfvermorgon, nej, om
torsdag, klockan sex på aftonen, kan ni komma till
mig, så skall jag ge er svar. Ja, nu får ni allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
