Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
l.EÖ TOLSTOY.
ansåg det som sin skyldighet att sköta om och
passa upp henne. Det satt ännu två kvinnor till
på britsarna, men de voro sysslolösa, — den ena,
fyrtioårig med ett blekt, magert ansikte, som troligen
en gång varit mycket vackert, höll i sina armar ett
barn, som hon ammade. Hennes brott bestod
däri, att då man hemma i hennes by ville föra
bort en rekryt, som bönderna ansågo olagligt
utskrifven, och dessa därför hejdade stanovojen och
togo ifrån honom rekryten, hon, som var ynglingens
faster, först grep tag i tygeln på hans hästar och
sålunda hindrade honom att bli bortförd. Den
andra sysslolösa var en liten, skrynklig, välvillig
gumma, gråhårig och krokryggig. Hon satt på
britsen bredvid spiseln och låtsade, som om hon
ville fånga en liten fyraårig pojke med tätt
af-snaggadt hår och tjock måge, klädd i bara skjortan,
hvilken skrattande sprang förbi henne och
oupphörligt upprepade: »äh, du kan inte ta mig!»
Gumman, som tillika med sin son var anklagad
för mordbrand, bar sin fångenskap med största
jämnmod och var endast ledsen för sonens skull,
som samtidigt satt fängslad, men allra mest sörjde
hon öfver sin gubbe, som hon var rädd skulle
helt och hållet förgås i smuts, ty sonhustrun hade
gått sin väg och det fanns ingen, som kunde
hålla rent åt honom.
Utom dessa sju kvinnor stodo ännu fyra vid
ett af de öppna fönstren, hållande sig i järngallren,
och samtalade med tecken och skrik med de på
gården förbimarscherande fångarna, — de samma,
med hvilka Katjuscha stött ihop vid ingången.
En af dessa fyra, en stor, klumpig, rödhårig kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
