Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
l.EÖ TOLSTOY.
bröt af en bit af bullen och gaf åt pojken, som
tittade henne ända in i munnen.
Korablef skan räckte fram brännvinsflaskan och
en tennbägare. Katjuscha bjöd henne och
Skönheten. Dessa tre utgjorde fångrummets aristokrati,
därför att de hade pengar och sinsemellan delade,
hvad de hade.
Efter några minuter blef Katjuscha mera
upprymd och berättade lifligt om domstolen, härmade
allmänna åklagaren och talade om, hvad som mest
öfverraskat henne där borta. Det var, att
karlarne där som öfverallt lupo efter henne. I
domstolssalen hade alla tittat på henne, berättade hon,
och hon hade märkt, att de enkom för det gjort
sig ärende in i arrestantrummet.
»Vaktsoldaten, han sade också: ’det är bara
för att bliga på dig, som de komma. Rätt som
det var, kom en inrusande: ’hvar är det och det
papperet?’ men jag såg nog’, att han icke alls
brydde sig om papperet utan bara slukade mig
med ögonen,» sade hon leende och skakade liksom
tviflande på hufvudet.
»Ja, så är det alltid,» inföll banvakterskan
och lät åter sin vältalighet strömma. »De äro
som flugor på en sockerbit. Något annat bryr de
sig inte om, och det kan man fånga dem med .. .»
»Och här hemma också,» afbröt henne
Katjuscha, »här råkade jag lika illa ut. På samma
gång som jag kom hela skaran från bangården,
och de trängdes omkring mig. Lyckligtvis jagade
anföraren undan dem. Alen det var en, som var så
efterhängsen, att jag måste slita mig lös med våld.»
»Hur såg han ut?» frågade Skönheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
