Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
l.EÖ TOLSTOY.
efter en stund, och liksom förut lät ett liknande
svar från Korablefskan icke vänta på sig.
Äter uppstod en längre tystnad, och så nya
okvädinsord. Pauserna blefvo allt längre och
längre, och till sist blef det alldeles tyst.
Alla lågo, några snarkade, endast gumman,
som alltid bad länge, gjorde fortfarande sina
bugningar för helgonbilden, och klockardottern hade,
så fort fångvakterskan gått, stigit upp igen och
börjat gå af och an i rummet som förut.
Katjuscha kunde icke sofva; hon tänkte
alltjämt på, att hon var tukthushjon, och att hon
redan två gånger blifvit kallad så — af Eufemia
Botschkof och den rödhåriga — och hon kunde
icke vänja sig vid denna tanke. Korablefskan,
som låg med ryggen åt henne, vände sig om.
»Jag tänkte aldrig, jag hade icke en aning,»
sade Katjuscha sakta. »De andra, som gjort något,
det må så vara, men jag har ingenting gjort, som
jag behöfver straffas för.»
»Var icke ledsen, flicka. Också i Sibirien finns
människor. Du skall nog icke gå förlorad där,»
tröstade henne Korablefskan.
»Det vet jag nog, att jag icke skall gå förlorad,
men det är i alla fall en skam. Icke behöfde väl
jag råka ut för ett sådant öde, jag som är van
vid ett bättre lif.»
»Mot Gud förmår du intet,» sade den andra
med en suck. »Mot Honom förmår du ingenting.»
»Det vet jag, moster lilla, men det är lika
svårt för det.»
De tego båda.
»Hör du på slynan där borta,» sade Korablef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
