Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
l.EÖ TOLSTOY.
hvad som händt, visste han, att det var något
betydelsefullt och godt. »Katjuscha, domstolen.»
Ja, han måste upphöra att ljuga och säga hela
sanningen. Och hvilket underbart
sammanträffande, — samma morgon anlände ändtligen det så
länge väntade brefvet från Marja Vasiljevna, adels"
marskalkens hustru, just det bref som han nu hade
så särskildt behof af. Hon gaf honom full frihet
och önskade honom lycka till hans förestående
giftermål.
»GiftermålI» upprepade han ironiskt. »Det är
jag nu längre från än någonsin.»
Och han mindes sin föresats kvällen förut att
säga allt åt hennes man, bikta sig inför honom
och förklara sig beredd till hvarje slags
godtgörelse. Men nu på morgonen föreföll det honom
icke lika lätt som kvällen förut. »Och dessutom,
hvarför göra mannen olj’cklig, om han icke vet
något? Om han frågar, ja, då skall jag säga honom
allt. Men enkom gå och tala om det för honom?
Nej, det är icke nödvändigt.»
Lika svårt föreföll det honom nu på
moi’go-nen att säga hela sanningen åt Missi. Det var
omöjligt att utan vidare börja tala, — det skulle
vara en förolämpning. Som i så många andra
mänskliga förhållanden, måste ovillkorligen en del
lämnas underförstådt. En sak beslöt han dock, —
att icke vidare gå till dem och säga sanningen,
om han blefve tillfrågad.
Men däremot i förhållandet till Katjuscha
finge ingenting förbli outtaladt.
»Jag skall gå till fängelset, säga henne allt,
bedja henne förlåta mig. Och om det är nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
