Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
l.EÖ TOLSTOY.
»Det är oförståndigt af er, Dmitri Ivanovitsch,»
yttrade hon. »Om ni också reser utomlands,
behöfver ni väl ändå en våning.»
»Ni missförstår mig, Agrafena Petrovna. Jag
tänker icke resa utrikes, om jag far bort, så blir
det till en helt annan plats.»
Han blef plötsligt blossande röd.
»Ja, jag måste säga henne det,» tänkte han,
»ingenting bör förtigas. Man skall säga allt åt
alla.»
»Det hände mig något mycket allvarligt och
besynnerligt i går. Ni minns ju Katjuscha hos
faster Marja Ivanovna?»
»Ja visst, jag lärde henne att sy.»
»Nå, i går inför rätta blef denna samma
Katjuscha dömd till straffarbete, och jag var juryman.»
»Ack, herre Gud, så sorgligt!» sade Agrafena
Petrovna. »Hvad blef hon dömd för?»
»För mord, — och allt detta är jag
skulden till.»
»Hur kan ni vara skulden? Ni talar så
underligt,» sade Agrafena Petrovna, och det glimmade
till i hennes gamla ögon. Hon kände till
historien med Katjuscha.
»Ja, alltsammans är jag orsak till. Och detta
har förändrat alla mina planer.»
»Men hvad kan det då åstadkomma för
förändring för er?» frågade Agrafena Petrovna
återhållande ett leende.
»Jo, om jag är skulden till, att hon råkat in
på sådana vägar, så måste jag också göra, hvad
jag kan för att hjälpa henne.»
»Det är mycket snällt af er, — men icke har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
