- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
186

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

l.EÖ TOLSTOY.

vånade han sig själf öfver, hvilken helt annan
människa han denna dag kände sig vara.

Giftermålet med Missi, som ännu i går tycktes
honom så nära, föreföll honom nu alldeles
omöjligt. I går uppfattade han ställningen så, som
om det icke skulle varit tvifvel om, att hon skulle
bli lycklig, om hon blefve hans hustru; i dag
kände han sig ovärdig icke blott att gifta sig,
titan också att umgås förtroligt med henne. »Om
hon endast visste, hurudan jag är, skulle hon icke
för något pris vilja ha mig. Ocli jag, som till och
med förebrådde henne hennes koketteri med den
där herrn. Nej, nej, äfven om hon nu blefve min
hustru, skulle jag väl kunna vara, icke lycklig,
men lugn, om jag visste, att hon, den andra, sutte
i fängelset och endera dagen tillryggalade den
första dagsmarschen till Sibirien? Hon, den kvinna
jag störtat i fördärfvet, på väg till straffarbetet
och jag här taga emot lyckönskningar och göra
visiter med min unga fru! Eller tillsammans med
adelsmarskalken, som jag skamligt bedragit, räkna
röster för och mot upprättandet af skolor, stående
under semstvous öfverinseende, o. s. v. och sedan
kanske stämma möte med hans fru, — hvilkeu
låghet! — eller kanske fortsätta taflan, hvilken
tydligen aldrig kommer att bli färdig, därför att
det nu icke längre anstår mig att syssla med allt
detta lappri. Nej, ingenting af detta kan jag göra nu
mera,» sade ban för sig själf och gladde sig
oaflåtligt åt den inre förvandling, han erfor.

»Först och främst,» tänkte han, »skall jag nu
träffa advokaten och höra hans beslut, och sedan . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:25:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/1/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free