Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
l.EÖ TOLSTOY.
prokuratorn det åt Nechljudof och såg nyfiket på
honom.
»Jag bör också anmäla,» sade Nechljudof,
»att jag icke kan deltaga i sessionerna.»
»I så fall måste ni, som ni vet, förelägga
domstolen giltiga grunder.»
»Grunderna äro, att jag anser hvarje slags
domstol icke blott gagnlös, utan äfven omoralisk.»
»Jaså,» sade prokuratorn med samma
omärkliga småleende, som tycktes säga, att dylika
yttranden voro honom välbekanta och af honom
räknades till ett visst slag af lustigheter. »Men ni
inser förmodligen, att som domstolsprokurator kan
jag icke vara enig med er. Och därför råder jag
er att framlägga er förklaring inför domstolen, så
får domstolen afgöra, om den är giltig eller ej,
och i senare fall pålägga er böter. Vänd er till
domstolen.»
»Jag har redan aflagt min förklaring och
sätter aldrig min fot dit mera,» utbrast Nechljudof
förbittrad,
»Mjuka tjänare,» sade prokuratorn och böjde
på hufvudet, i det han tydligen så snart som
möjligt ville bli kvitt denne underlige gäst.
»Hvem var det, som var hos er?» frågade en
domstolsledamot, som omedelbart efter Nechljudofs
bortgång trädde in i prokuratorns kabinett.
»Nechljudof, — ni vet, han som i
Krasnoper-ska semstvon kommit fram med så många
underliga idéer. Och föreställ er, nu är han juryman,
och bland de anklagade finns en kvinna eller
flicka, dömd till straffarbete, som, enligt hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
