Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
221
41.
Efter ett ögonblick kom Katjuscha ut genom
sidodörren. Med mjuka steg närmade hon sig
Nechljudof, stannade tätt bredvid honom och såg
på honom under lugg. Det svarta håret ringlade
sig i små lockar under halsduken, det osundt
bleka och fylliga ansiktet var täckt som alltid
och fullkomligt lugnt, endast de svarta, glänsande,
vindande ögonen under de svullna ögonlocken
blixt-trade på ett egendomligt sätt.
»Ni kunna talas vid här,» sade
uppsynings-mannen och aflägsnade sig.
Nechljudof gick fram till en bänk, som stod
vid väggen.
Katjuscha såg frågande på uppsyningsmannen
och följde sedan efter en förvåüad axelryckning
Nechljudof fram till bänken, där hon satte sig
bredvid honom, slätande ut kjolvecken.
»Jag vet, att det är er svårt att förlåta mig,»
började Nechljudof, men hejdade sig åter, ty han
kände, att tårarna hindrade honom, »men om det
också nu är omöjligt att godtgöra det förflutna,
så vill jag likväl göra allt, hvad jag kan. Säg
mig ...»
»Hur fick ni reda på mig?» frågade hon, utan
att besvara hans ord, och utan att se på honom.
»Min Gud, hjälp mig, lär mig, hvad jag skall
göra!» sade Nechljudof inom sig, blickande på
hennes nu så förändrade anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
