Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41 - 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
227
sade Nechljudof och sträckte fram handen. »Jag
skall komma igen.»
»Jag tycker, ni sagt allt. ..»
Hon tog hans hand, men tryckte den icke.
»Nej, jag skall försöka träffa er ännu en
gång, där vi kunna talas vid, och då skall jag
säga er något mycket viktigt, som jag nödvändigt
måste säga er,» sade Nechljudof.
»Nå, kom då,» svarade hon, leende på det
sätt, hon plägade, när det var herrar, hon ville
behaga.
»Ni står mig närmare än en syster,» sade
Nechljudof.
»Ni talar så underligt,» upprepade hon och
gick, skakande på hufvudet, på andra sidan om
gallret.
42,
Nechljudof hade väntat, att Katjuscha redan
vid första sammanträffandet, då hon fick se honom,
fått veta hans afsikt att hjälpa henne och hans ånger,
skulle bli glad och rörd och åter samma Katjascha
som förr, men till sin förfäran såg han, att det
icke fanns längre någon Katjuscha, utan blott en
illa beryktad Katerina Maslof. Det förvånade och
förfärade honom.
Mest af allt förvånade det honom, att hon
icke blott icke blygdes öfver sin ställning, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
