Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
229
nyttig person. Hela hennes föregående och
nuvarande lif bekräftade ju också riktigheten af
denna åsikt.
Under loppet af tio år hade hon ständigt,
hvar hon än vistats, från och med Nechljudof
och den gamle stanovojen till fångvaktarna i
fängelset, sett, att alla män behöfde henne, — de
män, som icke behöfde henne, såg hon icke och
lade icke märke till. Och därför stod hela världen
för henne som en samling af människor, hvilka
öfverallt lurade på henne och med alla möjliga
medel — svek, våld, list, pengar — sökte
bemäktiga sig henne.
Så uppfattade Katjuscha lifvet, och denna
lifsuppfattning gjorde henne till en mycket viktig
person i samhället. Därför skattade hon den också
högst af allt i världen och kunde icke heller annat,
ty om hon förändrade den, miste hon också den
betydelse, hon därigenom erhöll bland människor.
Och därför höll hon sig också instinktmässigt till
den krets, som uppfattade lifvet på samma sätt
som hon. Hon anade, att Nechljudof ville föra
henne ut i en annan värld, och hon spjärnade
emot, då hon förutsåg, att i den värld, dit han
ville locka henne, skulle hon förlora den plats i
lifvet, som gaf henne själftillit och själfaktning.
Af samma orsak jagade hon ifrån sig alla minnen
från sin första ungdom och sina första förbindelser
med Nechljudof. Dessa minnen stämde icke
öfverens med hennes nuvarande lifsåskådning och voro
därför fullständigt utplånade ur hennes minne
eller snarare där undangömda, så väl, att hvarje
tillträde dit var igenbommadt och öfverkittadt —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
