Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 l.EÖ TOLSTOY.
»Är det Maslennikof?»
»Ja.»
»Honom känner jag.» sade Nechljudof och
steg upp för att gå.
I detsamma kom en liten, förskräckligt ful,
uppnäst, mager och gulblek dam. med snabba steg
inflygande i rummet — advokatens fru, tydligen,
och icke det ringaste besvärad af sin fulhet. Hon
var icke endast ovanligt originellt klädd, —
invirad i brandgult och grönt sammet och siden —
utan det tunna håret var också upprulladt högt
i vädret, och hon kom inflygande med segerstolt
min, följd af en lång, småleende herre med
grå-daskig hy, klädd i en öfverrock med sidenuppslag
och hvit halsduk. Det var en författare, som
Nechljudof kände till utseendet.
»Anatol,» utbrast hon, i det hon öppnade
dörren, »kom med in till mig. Semjon Ivanovitsch
här lofvar att läsa upp sitt poem, och du måste
ovillkorligen föredraga det här af Garschin.»
Nechljudof ville gå, men advokatens fru
hviskade något till sin man och vände sig därpå
genast till honom:
»Ursäkta, furste, jag känner er och anser en
presentation öfverflödig, — kom och var med om
vår lilla litterära matiné. Det blir mycket
intressant. Anatol läser utmärkt.»
»Ni ser, hur många olika saker jag har att
sköta,» sade Anatol, i det han slog ut med
händerna och småleende visade på hustrun, som för
att härigenom uttrycka, hur omöjligt det var att
stå emot en så förtrollande varelse.
Med allvarlig och sorgsen uppsyn tackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
