Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
l.EÖ TOLSTOY.
och tågade lit i korridorerna för att räknas,
och efter räkningen hämtades det varma vattnet
till teet.
När det var drucket, genljödo alla
fängelserummen af lifliga samtal med anledning af att två
fångar denna dag skulle slita spö. En af dessa
fångar var en ung man med god
skolunderbyggnad, en bokhållare Vasiljef, som dödat sin
älskarinna i ett anfall af svartsjuka. Han var mycket
omtyckt af sina rumskamrater på grund af sin
glädtighet, frikostighet och fasthet gentemot
fängelsemyndigheterna Han kände lagarna och fordrade,
att de skulle efterkommas. För tre veckor sedan
hade fångvaktaren slagit ett renhållningshjon,
därför att denne spillt kålsoppa på hans nya uniform.
Vasiljef tog den slagnes försvar, sägande, att lagen
förbjöd att slå fångarna. »Jag skall visa dig,
hvad lagen är, jag,» sade fångvaktaren och började
okväda Vasiljef. Denne svarade på samma sätt.
Fångvaktaren ville slå till honom, men Vasiljef
grep hans händer, höll honom så i två, tre minuter
och knuffade därpå ut honom genom dörren.
Fångvaktaren klagade, och uppsyningsmännen befallde,
att Vasiljef skulle sättas i straffcell.
Straffcellerna voro en rad mörka kalla kyffen,
som riglades utifrån. Där fanns hvarken säng,
stol eller bord, så att fången måste sitta eller
ligga på det smutsiga golfvet, där råttorna kilade
öfver honom. Råttor funnos där i stor mängd
och så djärfva, att det i mörkret var omöjligt att
akta brödet för dem. De höggo det ur händerna
på fångarna och öfverföllo till och med dessa, om
de upphörde att röra på sig. Vasiljef förklarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
