Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
l.EÖ TOLSTOY.
»Ja, det skall jag. Han gör allt för min
skull,» svarade Katjuscha leende och skakade
på hufvudet.
»Men det beror på, när han kommer, och de
ska visst strax skicka efter dem,» sade Fedosja.
»Det är förskräckligt,» tillade hon suckande.
»Jag såg en gång, hur en bonde fick spö.
Svärfar min skickade mig till byåldermannen, och
jag gaf mig af, men kan ni tänka er. . .» började
banvakterskan en lång historia, som dock plötsligt
blef afbruten af röster och steg utanför i korridoren.
Kvinnorna tystnade och lyssnade.
»Nu släpar de upp honom och piskar honom,
de djäflarna,» sade Skönheten. »Fångvaktarna
voro redan förut duktigt arga på honom, därför
att han icke lät dem husera hur som helst.»
Utanför blef allt tyst igen, och banvakterskan
berättade sin historia, hur förskräckt hon blef,
som om hjärtat höll på att hoppa ur bröstet på
henne, då hon kom till byåldermannens och fick
se, hur de höllo på att piska en bonde.
Skönheten berättade i sin tur, att Tscheglof också fått
spö och icke gett ett ljud ifrån sig. Sedan tog
Fedosja bort tekopparna, och Korablefskan och
banvakterskan togo fatt på sin sömnad, och
Katjuscha satt uppkrupen på britsen med armarna
kring knäna och hade tråkigt. Hon tänkte just
lägga sig för att sofva litet, då fångvakterskan
kom och kallade henne in i kontoret till en
besökande.
»Lägg för all del in ett ord för oss,» sade
gumman Menschof, under det Katjuscha ordnade
sitt hår framför den trasiga spegeln, »det var icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
