Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
l.EÖ TOLSTOY.
»Hvad önskar ni?»
»Ett samtal med kvinnliga fången Maslof.»
»Det är omöjligt nu, — uppsyningsmannen
är upptagen.»
»På kontoret,» frågade Nechljudof.
»Nej, här, i mottagningsrummet,» svarade
fångvaktaren med en viss oro, som det föreföll
Nechljudof.
»Tages det emot besök i dag?»
»Nej, det är en särskild förrättning.»
»Hur skall jag kunna träffa honom då?»
»Han kommer väl snart ut, så kan ni tala
med honom. Vänta så länge.»
I detsamma kom en fältväbel med glittrande
galoner, glänsande anlete och af tobaksrök
genompyrda mustacher ut genom sidodörren och vände
sig strängt till fångvaktaren.
»Hvarför har ni släppt in herrn hit? ... På
kontoret...»
»Man sade mig, att uppsyningsmannen vore
här,» sade Nechljudof, förvånad öfver den oro,
som också märktes hos fältväbeln.
Samtidigt öppnades den inre dörren och Petrof
kom ut, svettig och upphetsad.
»Nu skall han väl minnas det,» yttrade han,
vänd till fältväbeln.
Fältväbeln visade med blicken på Nechljudof,
och Petrof tystnade, rynkade pannan och gick ut
genom bakdörren.
»Hvem skall minnas? Hvarför äro de alla
så upprörda? Hvarför gjorde fältväbeln tecken
åt honom?» undrade Nechljudof.
»Här går icke an att vänta, var god och stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
