Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
l.EÖ TOLSTOY.
människor och hurudana människor till på köpet!
Man måste förstå att handskas med dem. De
äro ju också människor, och det gör en ondt om
dem. Men vara för efterlåten går heller icke an.»
Och han berättade om ett nyligen inträffadt
fall af slagsmål mellan fångarna, hvilket slutat
med dråp.
Hans berättelse afbröts af, att Katjuscha kom
in, företrädd af en fångvaktare.
Nechljudof såg henne i dörren, innan hon
ännu varseblifvit uppsyningsmannen. Hennes
ansikte var rödt, och hon gick dristigt efter
fångvaktaren, småleende och vaggande på hufvudet
hela tiden. Då hon fick syn på uppsyningsmannen,
tvärstannade hon med förskräckt min, men
hämtade sig genast och vände sig djärft och muntert
till Nechljudof.
»God dag,» sade hon i sjungande ton och
tryckte småleende och hårdt hans hand, — icke
som förra gången, liknöjdt och slappt.
»Jag har här med mig en klagoskrift, som ni
skall underteckna,» sade Nechljudof, en smula
förvånad öfver den djärfva min. hvarmed hon
denna dag mötte honom. »Advokaten har satt
upp en klagoskrift, den skall undertecknas, och
så skicka vi den till Petersburg.»
»Nog kan jag underteckna alltid. Allt hvad
ni vill,» sade hon, blinkade med ena ögat och log.
Nechljudof tog upp ur fickan det hopvikna
papperet och gick fram till bordet.
»Går det an att få skrifva här?» frågade
Nechljudof uppsyningsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
