Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
269
ett kort, glest skägg stod bredvid sofbritsen och
stirrade med skrämd uppsyn på de inträdande, i
det han skyndsamt trädde fångrocken på sig
Hvad som i synnerhet slog Nechljudof, var de
runda, godmodiga ögonen, hvilka frågande och
ängsligt flögo från honom till fångvaktaren och
assistenten och tillbaka igen.
»Här är en herre, som vill fråga dig
angående din sak.»
»Tackar ödmjukast.»
»Ja, jag har hört talas om er historia,» sade
Nechljudof, i det han gick in i cellen och stannade
vid det smutsiga, gallerförsedda fönstret, »och ville
höra närmare om den af er själf.»
Menschof gick också fram till fönstret och
började berätta, först skyggt, med upprepade blickar
på assistenten, sedan allt dristigare och dristigare.
Och då slutligen assistenten lämnade cellen för
att gå ut i korridoren och ge några befallningar,
blef han fullkomligt obesvärad. Det var så väl
till språk, uttryckssätt som innehåll en enkel och
snäll bondpojkes historia, och det gjorde
Nechljudof beklämd att höra denna historia från en
i skymflig dräkt klädd fånges läppar inne i ett
fängelse. Nechljudof lyssnade och betraktade
därunder den låga britsen med halmmadrassen, fönstret
med det tjocka järngallret, de fuktiga, nedsölade
väggarna och det bedröfliga ansiktet på den stackars
bondpojken i grofva skor och fångrock, och han
blef allt sorgsnare och sorgsnare och ville icke tro,
att det var sant, hvad denna godmodiga människa
berättade. Men ännu förfärligare skulle varit att
tänka, att denna sannfärdiga berättelse och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
