- Project Runeberg -  Uppståndelse / I /
276

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

276

l.EÖ TOLSTOY.

sitt ansikte stirrade oafvändt på gubben. Icke
långt från dem, borta i ett hörn, satt ett par
älskande, — hon var en helt ung, ljushårig, täck
flicka med kortklippt hår och energiskt ansikte,
klädd i modern dräkt, han en vacker yngling med
fina drag och vågigt hår i fångkläder. De sutto
och hviskade borta i hörnet, tydligen färdiga att
förgås af kärlek. Allra närmast bordet satt en
gråhårig kvinna i svart klädning, synbarligen en
mor. Hon såg med hela sin själ på en ung man
med lungsiktigt utseende och ville säga något,
men kunde icke få fram det för gråt, — började
oupphörligt, men stannade igen. Den unge mannen
höll i sina händer ett papper, som han, då han
tydligen icke visste, hvad han skulle göra, med
förargad min vek på och skrynklade ihop. Bredvid
dem satt en fyllig, rödkindad, vacker flicka med
mycket utstående ögon, klädd i grå klädning och
en liten pelerin. Hon satt bredvid den gråtande
modern och klappade henne ömt på axeln. Allt
hos denna unga flicka var vackert, — de stora,
hvita händerna och det vågiga kortklippta håret
och den kraftiga näsan och läpparna; men den
förnämsta skönheten i hennes ansikte utgjorde
de bruna, goda, ärliga ögonen. Dessa flyttade sig
från moderns ansikte, just då Nechljudof kom in,
och mötte hans blick, men hon vände genast bort
dem igen och började tala med modern. Icke
långt från det älskande paret satt en svart, trasig
man med dyster uppsyn och sade vredgadt något
åt en skägglös besökare, som såg ut som en
skoptser. Vid själfva dörren stod en ung man i
guttaperkarock och var tydligen långt mera upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:25:57 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free