Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
l.EÖ TOLSTOY.
förargad. »Där ser du, hur det förhåller sig med
dina utmärkta, nymodiga domstolar. Det är vice
prokuratorernas skyldighet att besöka fängelserna
och taga reda på, om fångarna lagenligt
kvar-hållas där. Men det göra de icke, utan spela
kort i stället.»
»Således kan du ingenting göra?» frågade
Nechljudof mörkt, i det han påminde sig, hvad
advokaten sagt om, att guvernören skulle skylla
ifrån sig på prokuratorn.
»Jo, visst kan jag det. Jag skall genast
anställa undersökning.»
»Så mycket sämre för henne. C’est un
souffre-douleur,» hördes från salongen en kvinnlig
stämma, tydligen fullständigt likgiltig för hvad
hon talade om.
»Så mycket bättre, då tar jag den här med,»
hördes från andra sidan en skämtsam manlig röst
och det lekfulla skrattet af ett fruntimmer, som
icke ville ge honom något.
»Nej, nej, icke på några villkor,» ropade hon.
»Som sagdt, jag skall göra allt, hvad jag
kan,» upprepade Maslennikof, i det han släckte
cigarretten med sin hvita briljantprydda hand;
»låt oss nu gå in till damerna.»
»Det var ännu en sak,» sade Nechljudof,
stannande vid dörren, utan att gå ut i salongen.
»Jag hörde sägas, att två fångar i går i fängelset
undergått bestraffning. Är det sant?»
Maslennikof rodnade.
»Ack, har du hört det? Nej, mon cher, vi få
bestämdt icke släppa in dig mera, du lägger dig
i allt. Men kom nu, kom, Annette ropar på oss,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
