Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
l.EÖ TOLSTOY.
Nechljudof såg henne tyst in i ögonen. Hennes
ögon logo.
»Det var mycket bra,» var allt, hvad han
kunde säga.
»Ja, ja, hon är en helt och hållet annan
människa,» tänkte Nechljudof, i det han efter de
förra tviflen erfor en alldeles ny känsla af
förtröstan på kärlekens oöfvervinnerlighet.
*
Då Katjuscha efter detta samtal återkom till
det stinkande fångrummet, tog hon af sig
nattrocken och satte sig på sin brits med händerna
i knäet. Där inne voro endast den lungsiktiga,
bondhustrun med dibarnet, gumman Menschof och
lönkrögerskan med sina två barn. Klockardottern
hade dagen förut blifvit förklarad sinnessjuk och
förd till sjukhuset. De öfriga kvinnorna voro och
tvättade. Gumman låg på britsen och sof; barnen
voro ute i korridoren, till hvilken dörren stod
öppen. Bondhustrun med barnet på armen och
lönkrögerskan med en strumpa, som hon stickade
på, gingo fram till Katjuscha.
»Nå, har du träffat honom?» frågade de
Katjuscha svarade icke, utan satt på den
höga britsen och gungade af och an med benen,
som icke nådde ned till golfvet.
»Hvad är du ledsen för?» frågade
lönkrögerskan. »Man skall bara icke tappa modet. Seså,
Katjuscha!» sade hon, i det fingrarna snabbt flögo
af och an mellan stickorna.
Katjuscha svarade icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:25:57 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/uppstand/1/0298.html
