Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
I.EO TOLSTOY.
honom, hade inflytande på hans beslut. Och ju
mera han tänkte, desto flera frågor uppsteg det
i hans sinne, och desto olösligare tycktes de. För
att undkomma alla dessa tankar, lade han sig i
den rena, svala sängen och försökte somna, för
att nästa morgon med klart hufvud kunna lösa
de frågor, hvari han nu snärjt in sig. Men det
dröjde länge, innan han kunde somna, — genom
det öppna fönstret inträngde, på samma gång som
den friska luften ocli månskenet, grodornas
kväkande, afbrutet af näktergalarnas sång — några
borta i parken och en helt nära, i syrenbusken
alldeles nedanför fönstret. Under det han
lyssnade till grodorna och näktergalarna, kom han
ihåg uppsyningsmannens dotter och hennes musik;
så mindes han uppsyningsmannen, mindes
Katju-scha och hur hennes läppar skälfde, då hon sade:
»ni skall alldeles låta bli det.» Så började den
tyske förvaltaren dyka ned till grodorna. Han
ville hejda honom, men han kröp ner, och så blef
han till Katjuscha och började förebrå honom: »Jag
är ett tukthushjon och ni en furste.» — »Nej,
jag skall icke ge mig,» tänkte Nechljudof och
vaknade till, i det han frågade sig: »Är det godt
eller illa, hvad jag gör? Det vet jag icke, det
skall jag taga reda på i morgon.» Och han
började själf sjunka ner dit, där redan förvaltaren
och Katjuscha försvunnit, — och där tog allt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
