Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
leo tolstoy.
sade, att alla voro samlade, men att de kunde
vänta litet, — kanske Nechljudof först ville dricka
kaffe eller te, bägge delarna voro färdiga.
»Nej, det är bäst, att jag går ut till dem,»
sade Nechljudof, i det han erfor en för honom
själf helt och hållet oväntad känsla af skygghet
och blygsel vid tanken på det förestående
samtalet med bönderna.
Han gick att uppfylla den önskan af bönderna,
hvars uppfyllande de icke ens vågat drömma oin,
— att för billigt pris öfverlåta jorden åt dem, —
det vill säga, han gick för att bevisa dem en
välgärning, men af ett eller annat skäl blygdes han.
Då han kom ut till dem, och alla de blonda,
grå-håriga, lockiga, flintskalliga hufvudena blottades,
blef han så förlägen, att han icke kunde säga
något. Det duggade alltjämt, och små droppar
hängde i böndernas hår och skägg och ulliga
kaftaner. Bönderna stirrade på godsherren och
väntade, att han skulle tilltala dem, men i sin
förvirring kunde han icke få fram ett ord. Den
förlägna tystnaden bröts af den lugne, själfsäkre
tyske förvaltaren, som ansåg sig känna den ryske
bonden i grund och botten och talade en flytande,
felfri ryska. Kraftig och välfödd, som han var,
utgjorde han tillika med Nechljudof en slående
kontrast till bönderna med deras magra, rynkiga
ansikten och knotiga axlar.
»Det är så, att fursten vill göra er godt, —
öfverlåta jorden åt er, fastän ni icke äro värda
det,» sade tysken.
»Icke värda det, Vasili Karlytsch, ha vi kanske
icke arbetat åt dig? Vi voro mycket nöjda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
