Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
I.EO TOLSTOY.
med samma småleende, som tycktes utlofva något
särskildt, in bakom afplankningeu, där man hörde
hviskningar och därpå en fullständig tystnad.
Skjutsbonden, som fått sina drickspengar, for ifrån
gården, och allt blef stilla. Strax därefter sprang
en barfota flicka i broderad skjorta och med ett
moln af små hårtestar kring öronen förbi fönstret
och efter henne en bonde i stora stöflar.
Nechljudof satte sig vid fönstret, såg nt i
trädgården och lyssnade. Genom det lilla
dubbelfönstret drog en frisk fläkt af vårluft och doft af
upplöjd jord, som sakta lekte i håret på hans
svettiga panna och i papperen, som lågo på det
söndertäljda fönsterbrädet. Nerifrån floden hördes
ljudet af kvinnornas klappträn i jämn takt
»tra-pa-tapp, tra-pa-tapp» och det oafbrutna bruset från
kvarnfallet.
Och plötsligt mindes Nechljudof, hur han
alldeles på samma sätt en gång för länge sedan,
när han ännu var ung och oskyldig, suttit här
och lyssnat till klapptränas hamrande mot de våta
kläderna och det entoniga bruset från kvarnen,
medan samma vårliga fläkt lekte i håret på hans
fuktiga panna och i papperen på det söndertäljda
fönsterbrädet, — och han icke blott mindes sig
själf som den adertonårige yngling, han då var,
utan han kände sig också vara sådan, lika frisk
och ren, med samma oändliga, af de största
möjligheter uppfyllda framtid, och på samma gång,
som det plägar vara i drömmen, visste lian, att
det icke längre var så, och han greps af djup
sorgsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
