Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
LEO tOLsTOY.
6.
I det han ännu en gång stötte hufvudet mot
de låga dörrposterna, trädde Nechljudof ut på
gatan. De båda pojkarna väntade honom utanför.
Några nykomna hade också sällat sig till dem.
Äfven några kvinnor med barn vid bröstet stodo
där väntande och bland dem den magra kvinnan,
söm bar på armen det sjukliga barnet i lappmössan.
Detta barn log alltjämt oafbrutet med hela det
lilla, åldriga ansiktet. Men Nechljudof visste, att
det var ett leende, framkalladt af plågor. Han
frågade, hvem kvinnan var.
»Det är samma Anisja, som jag berättade
för dig om,» sade den äldre pojken.
Nechljudof vände sig till Anisja.
»Hur har du det?» frågade han. »Hvad
lifnär du dig med?»
»Hur jag har det? Jag går och tigger,»
svarade Anisja och började gråta.
Barnets lilla gubbansikte var ett enda
småleende, under det det krökte på sina magra
små ben.
Nechljudof tog fram plånboken och gaf Anisja
tio rubel. Han hade icke gått två steg, då han
hejdades af en annan kvinna med ett barn, så
kom en gumma och så ännu en kvinna. Alla
talade om sin fattigdom och bådo om hjälp.
Nechljudof delade ut de sextio rubel i småsedlar, han
hade i plånboken, och återvände hem, det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
