Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
I.EO TOLSTOY.
att tala för vagnsbullret. I närheten af fängelset
kommo de från stenläggningen ut på landsvägen,
så att det var lättare att tala, och kusken vände
sig åter till Nechljudof.
»Så fasligt mycket folk det nu för tiden
strömmar in till staden,» sade han, i det han
vände sig om på kuskbocken och visade
Nechljudof på en skara landsarbetare, som med sågar,
yxor, pelsrockar och påsar öfver axeln kommo
gående emot dem.
»Är det kanske mer än föregående år?»
frågade Nechljudof.
»Ja då. Nu är det så fullt öfverallt, så det
är rent förfärligt. Arbetsgifvarna skicka folket
mellan hvarandra som skottspolar. De kunna icke
taga emot mer.»
»Hur kommer det sig?»
»Det har blifvit en sådan ökning. De ha
ingenstädes att taga vägen.»
»Men hvarför stanna de icke kvar ute på
landet?»
»Det finns ingenting att göra på landet. Det
finns ingen jord.»
« Nechljudof kände det, som när man har en
öm punkt, — det är alltid, som om alla stötar
man får, enkom träffa just på den. Men det
förefaller bara så, därför att det är endast de
stötarna, som märkas.
»Det är då öfverallt likadant?» tänkte han
och började fråga kusken om, hur mycket jord
det fanns hemma i hans by, och hur mycket jord
han själf rådde om, och hvarför han vistades i
staden ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
