Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
95 1
»Ja, ja, det må så vara, men senaten kan
icke skärskåda målet i och för sig själft,» sade
Vladimir Vasiljevitsch strängt och stirrade på
askan af sin cigarr. »Senaten har endast att
undersöka riktigheten af lagens tillämpning och tolkning.»
»Men detta är, som jag tror, ett undantagsfall.»
»Jag vet, jag vet. Alla fall äro undantagsfall.
Vi skola göra, hvad som vederbör. Det är
alltsammans.» Askan satt ännu kvar, utan att falla,
men det började se hotande ut. »Ni är visst
sällan i Petersburg?» frågade Wolff, hållande
cigarren så, att han icke skulle tappa askan. Men
den började lossna, och Wolff bar den försiktigt
till askkoppen, där den genast rasade ner.
»En sådan förfärlig händelse med Kamenski,»
sade han. »En präktig ung man. Ende sonen.
I synnerhet är modern beklagansvärd,» tillade han,
upprepande nästan ord för ord hvad alla
människor i Petersburg under dessa dagar sade om
Kamenski’s.
Efter att ytterligare ha sagt några ord om
grefvinnan Jekaterina Ivanovna och hennes svärmeri
för den nya religiösa riktningen, som Vladimir
Vasiljevitsch hvarken fördömde eller försvarade,
men som tydligen var alldeles öfverflödig för en
så comme-il-faut person som han, ringde han.
Nechljudof steg upp och tog afsked.
»Om det faller sig lägligt för er, så kom hit och
ät middag om onsdag,» sade Wolff och räckte honom
handen. »Jag skall då ge er ett bestämdt svar.»
Det var redan sent, och Nechljudof gick hem,
det vill säga till mostern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
