Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
I.EO TOLSTOY.
»Jag har en bön till er, general,» sade
Nechljudof.
»Glä-ä-der mig mycket. Hvarmed kan jag
stå till tjänst?»
»Om min begäran är otillbörlig, så ber jag
er förlåta mig. Men jag måste ovillkorligen
framställa den.»
»Hvad är det då?»
»Det är en viss Gurkevitsch, som förvaras
hos er, och nu ber hans mor att få besöka honom
eller att åtminstone få skicka honom böcker.»
Generalen visade hvarken missnöje eller nöje
vid Nechljudofs begäran, utan lade hufvudet på
sned och rynkade ögonbrynen, som om han
funderade. I själfva verket funderade han icke alls
och intresserade sig icke heller det minsta för
hvad Nechljudof sagt, då han mycket väl visste,
att han skulle svara honom, som lagen bjöd. Han
tog sig endast ett ögonblicks andlig hvila, utan
att tänka på någonting.
»Ser ni, det beror icke af mig,» sade han
därpå. »Angående besöken finnes den Allrahögsta
kejserliga förordningen, och som där är föreskrifver
så sker också. Och hvad böckerna beträffar, så
ha vi ett bibliotek, och de kunna få dem, som
äro tillåtna.»
»Ja, men han behöfver vetenskapliga verk, —
han vill sysselsätta sig.»
»Tro icke det.» Generalen teg ett ögonblick.
»Det är icke för sysselsättningens skull. Det är
bara för deras eviga oro.»
»Men i deras plågsamma belägenhet måste de
ju försöka fördrifva tiden!* sade Nechljudof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
