Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
I.EO TOLSTOY.
23.
Då Nechljudof kände Seljenin som student,
var han en utmärkt son, en trofast kamrat och
en för sina år mycket bildad världsman, med stor
takt, alltid elegant och vacker och på samma gång
ovanligt sann och redbar. Han hade lätt för att
lära, tillägnade sig en mängd kunskaper utan skymt
af pedanteri och fick guldmedaljen för sina
skriftliga uppsatser.
Han hade icke endast i teorien, utan också i
praktiken gjort till sitt unga lifs mål att tjäna
mänskligheten. Detta kunde han icke tänka sig
ske under annan form än i statens tjänst, och så
fort han tagit sin examen, började han därför
systematiskt skärskåda alla verksamhetsgrenar, åt
hvilka han kunde ägna sina krafter, och afgjorde
slutligen, att han skulle bli till mest nytta i andra
afdelningen af kejserliga kansliet, som öfvervakade
utarbetandet af lagarna. Han sökte sig också in
där, men trots det mest nitiska och samvetsgranna
fullgörande af allt, som fordrades af honom, fann
han icke i denna tjänst tillfredsställelse för sitt
begär att vara nyttig och kunde icke hos sig
framkalla medvetandet, att han gjorde, hvad han borde.
Denna otillfredsställelse stegrades så, i följd af
sammanstötningar med småsinnade och fåfänga
förmän, att han lämnade andra afdelningen och
öfvergick till senaten. I senaten trifdes han bättre,
men samma känsla af otillfredsställelse förföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
