Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
I.EO TOLSTOY.
ändra det strandade, som mot en klippvägg, på
hennes orubbliga öfvertygelse, ytterligare understödd
af alla hennes släktingar och bekanta, att det
måste vara så.
Barnet, en liten flicka med långa guldglänsande
lockar och bara ben, var en för fadern alldeles
främmande varelse, i synnerhet som hon
uppfostrades på ett helt annat sätt, än han ville.
Mellan makarna rådde den vanliga bristen på
samförstånd och till och med bristen på vilja att
förstå hvarandra och en ständig, tyst och stilla,
för främmande dold och af konvenansen tyglad
kamp, som gjorde hemmet mycket tungt för
Selje-nin. Hans familjelif var icke heller det, som han
väntat, och som det borde vara . . .
Det var därför, som hans ögon alltid voro så
sorgsna. Och det var därför, som han vid åsynen
af Nechljudof, hvilken han känt förr i tiden, då
alla dessa lögner ännu icke häftade vid honom,
mindes sig själf, sådan han var då, och starkare
än någonsin kände, att alltsammans, hela hans
lif, det var »icke det», och han greps af en
plågsam bedröfvelse. Detsamma erfor också
Nechljudof, sedan det första intrycket af glädje öfver
att återse en gammal vän gått öfver.
Och det var också därför, som de bägge två,
fastän de lofvat hvarandra att träffas, icke sökte
detta sammanträffande, och de återsågo hvarandra
icke heller under detta Nechljudofs besök i
Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
