Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
I.EO TOLSTOY.
»Seså, understa er icke att narra mig i skratt.
En predikant är en predikant, och teatern är
teater. För att bli frälst, är det icke alls
nödvändigt att gå och hänga läpp och ideligen gråta
och jämra sig. Man skall bara tro, då är man
alltid glad till mods.»
»Ni predikar bättre än någon predikant, ma
iante.»
»Men vet ni hvad,» sade Mariette eftertänksamt.
»Ni kan gärna komma i min loge i morgon ...»
»Jag fruktar, att jag icke får tid ...»
Samtalet afbröts af betjänten, som anmälde
en visit. Det var sekreteraren i det
välgörenhetssällskap, för hvilket grefvinnan stod i spetsen.
»Det är en fasligt tråkig herre, och det är
nog bäst, att jag tar emot honom där ute. Sedan
kommer jag in till er igen. Servera honom te,
Mariette,» sade grefvinnan och gick med sina
snabba, korta steg ut i salen.
Mariette tog af handsken och blottade en
kraftig, tämligen platt hand med ringfingret betäckt
af briljanter.
»Behagar ni?» sade hon, i det hon tog i
silfverkannan öfver spritlågan och därvid höll
lill-fingret rakt utsträckt.
Hennes ansikte blef allvarligt och sorgset.
»Det plågar mig alltid så förfärligt att tänka,
att människor, på hvilkas omdöme jag sätter
värde, förblanda mig med den ställning i hvilken
jag befinner mig.»
Hon föreföll nästan gråtfärdig, då hon sade
de sista orden. Och fastän dessa ord, ifall man
närmare undersökte dem, icke hade någon egentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
