Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
I.EO TOLSTOY.
det var omöjligt. »Samtal med de politiska
fån–garna tillåtas icke,» sade han och fördjupade sig
åter i läsningen af papperen. Nechljudof, som i
fickan hade ett bref till Vjera Bogoduchovski,
kände sig till mods som en brottsling, hvars
onda afsikter plötsligt blifvit upptäckta och
omintetgjorda.
Då Katjuscha inträdde i kontoret, lyfte
upp-syningsmannen upp hufvudet och sade, utan att
se hvarken på henne eller Nechljudof: »ni få talas
vid,» samt fortsatte att syssla med sina papper.
Katjuscha var återigen klädd som förut i hvit
kofta, kjol och halsduk. När hon kom fram till
Nechljudof och fick se hans kyliga, förbittrade
min, blef hon blossande röd, slog ner ögonen och
började stryka på koftkanten. Hennes förlägenhet
var för Nechljudof en bekräftelse på
sjukhus-vaktarens ord.
Han ville vara likadan mot henne som förut,
men han kunde icke, som han ville, räcka henne
handen, — så motbjudande var hon honom i detta
ögonblick.
»Jag kommer med dåliga nyheter,» sade han,
utan att se på henne och utan att räcka henne
handen. »Senaten har vägrat.»
»Det visste jag,» sade hon i en egendomlig
ton, som om hon dragit efter andan.
Förut skulle Nechljudof ha frågat, hvarför hon
sade så; nu såg han endast på henne, — hennes
ögon stodo fulla af tårar.
Men detta blidkade icke hans vrede, utan
uppretade honom tvärtom endast ännu mera emot
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
