Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
I.EO TOLSTOY.
snyftningar, och i hans sinne kämpade onda och
goda känslor, den kränkta stoltheten och
medlidandet med henne, som lidit så mycket, och den
sista känslan segrade.
Hur det varit förut, — om han af hjärtat
tyckt synd om henne eller minnats sina fel och
synder, sin uselhet just i det, som han förebrådde
henne, — det kom han icke längre ihåg, men
plötsligt kände han på en och samma gång sig
själf skyldig och medlidande med henne.
Efter att ha underskrifvit ansökningen och
torkat det nedbläckade fingret på kjolen, steg hon
upp och såg på honom.
»Hur det än går, och hur det än blir, skall
ingenting förändra mitt beslut,» sade Nechljudof.
Tanken på att han förlät henne, ökade hans
känsla af medlidande och ömhet för henne, och
han ville trösta henne.
»Hvad jag sagt, det skall jag göra. Hvart
man än skickar er, skall jag följa med.»
»Det tjänar ingenting till,» afbröt hon honom
hastigt, men hela hennes ansikte strålade upp.
»Tänk efter, hvad ni behöfver till resan.»
»Ingenting särskildt, tror jag. Tack så mycket.»
Uppsyningsmannen kom fram till dem, och
utan att afvakta hans tillsägelse, tog Nechljudof
afsked af henne och gick med en aldrig förr
erfaren känsla af stilla glädje, lugn och kärlek till
alla människor. Hvad som gladde och lyfte honom
till en aldrig förr anad höjd var medvetandet,
att ingenting, som Katjuscha gjorde, kunde
förändra hans kärlek till henne. Om hon också hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
